Jag har alltid haft risig syn. Jag var lappbarn när jag var liten. Det var inte kul att tillbringa två år mellan fem och sex med en jävla lapp för ena ögat. Och inte hjälpte det heller.

Mitt dåliga öga (det jag skelar med) blev inte ett dugg bättre för det. När jag var tonåring ville jag operera bort skelögdheten. Inte för att man ser sämre (vilket man gör) utan av kosmetiska skäl.

Men min mamma övertalade mig att inte göra det trots att det är ett mycket enkelt ingrepp. Camilla Thulin som "upptäckte" mig och gjorde mig till popstjärna i Army of Lovers sa samma sak: du får inte operera bort det. Det är skitsexigt att skela.Det är just det som gör dig speciell. Sen har jag hört det från så jävla många karlar att jag numera ger både min mamma och Camilla rätt fast jag då, när jag var tonåring, endast motvilligt lät mig övertalas till att inte fixa till ögonjäveln.

MEN - det är inte bara kosmetiskt. Man ser faktiskt dåligt av att skela också. Man kan t ex inte avståndsbedöma. Det har gjort att jag alltid haft extremt dåligt bollsinne till exempel.

Fram tills för ett år sedan klarade jag mig rätt bra på mitt friska öga men det senaste året (ja, det är åldern som tar ut sin rätt) har det också börjat kuka ur. Jag har knappt läst en bok på ett år, eller en dagstidning. Jo på nätet men då drar jag upp textstorleken till 200%.

Jag har förstått vad som är i görningen. Jag håller på att bli gammal och blind. Jag bokade en tid hos en optiker för ett par månader sedan som jag sket i. Jag gick aldrig dit.

Det kändes som att kapitulera. Att kapitulera inför det oundvikliga i att bli äldre och att det börjar märkas. I mitt fall på synen.

Men jag kan inte låtsas längre. Jag erkänner - i detta nu - för mig själv och för er att jag är tant och måste ha glasögon för att kunna arbeta och försörja mig.

Varsågoda - håna mig. Det är fritt fram.